TAI CHI CH´UAN

Tai Chi Ch´uan har sitt ursprung i den kinesiska folksporten Wushu, som betyder krigskonst och har utvecklats från en teknik för kamp och överlevnad
till världens mest utbredda motionsform.
Tai betyder "mycket" och Chi beskrivs både som "Yin och Yang" och som "livsenergi / livskraft". Yin och Yang är enligt kinesisk filosofi och medicin de två motpolerna i alla objekt och fenomen i hela universum. De är varandras totala motsatser, men står i ett ömsesidigt beroendeförhållande och är förutsättningarna för varandras existens. Yin och Yang symboliserar också helhet och harmoni.
Ch´uan betyder både "koncentration" och "bar knytnäve".

Det finns olika versioner om uppkomsten av Tai Chi Ch´uan. (Vardagligt förkortat till Tai Chi). Den mest omtalade versionen handlar om Zhan San Feng, som levde under senare delen av Song-Dynastin (1200-talet). En dag fick han på nära håll se en kamp mellan en orm och en trana. Han fascinerades av koncentrationen och smidigheten i den graciösa "dödsdansen" och den perfekta balansen i de växelvisa anfallen kontra retireringarna. Med utgångspunkt från djurens rörelser konstruerade han ett antal övningar, som i huvudsak gick ut på att vika undan när motståndaren attackerar och attackera när motståndaren retirerar. Han poängterade också vikten av att även i strid spara sin energi och inte slösa med krafterna genom att överdriva offensiverna. Det gällde ju att ha krafter kvar så länge som möjligt.

Tai-Chi som sammanhållen form utvecklades under början av 1600-talet, dels vid Shaolin-klostret i Henanprovinsen och dels (och kanske främst) vid Wudang-skolan i Hubeiprovinsen. Den som mest förknippas med detta arbete är Chen Wang Ting och han utformade en stilart som fick namnet Tai Chi Chen. Tai Chi liknas vid Kinas längsta flod, Yangtze-floden, eftersom de långa sammanhållande momenten påminde om den oändliga rörelsen av flytande vatten.

Undervisning och träning i Tai Chi som självförsvar hölls strängt inom klostren och ett fåtal familjekretsar. Först under 1800-talet spreds Tai Chi över hela Kina. Efterhand utvecklades fem huvudformer vilka fortfarande kvarstår och utövas. Allmänt spridd utanför Kinas gränser blev inte Tai Chi förrän efter Kultur-revolutionen (1966 - 1976), när folk flydde från Kina och tog med sig sina kunskaper och vanor.

Tai Chi Ch´uans medicinska fördelar har varit kända sedan århundraden. Blodcirkulation och matsmältning förbättras; balans, koncentration, minne och koordination uppövas. Forskningsinstitutet för Sport och Medicin i Beijing har gjort undersökningar som visar att regelbundna Tai Chi - utövare har, inte bara bättre allmän kondition och goda värden enl. ovan, utan att även deras lung-njur- och leverfunktion samt skelettstruktur och hjärtkapacitet visar överlag bättre värden än hos personer som inte praktiserar Tai Chi.
En undersökning i USA av personer över 70 år som under en tre-månadersperiod dagligen tränade Tai Chi visar att rädslan att falla sjönk med ca 50% samtidigt som balansen förbättrades med ca 50% .

Tai Chi utövas med mjuka lugna rörelser, varför det är en motionsform som passar alla åldersgrupper. Det krävs inga redskap eller annan utrustning. Det enda som behövs är några kvadratmeters golvyta, mjuka skor eller sockar och lediga, ej åtsittande kläder.

Att lära sig Tai Chi från en bok är i det närmaste omöjligt. Bäst är att själv se hur varje rörelse utförs och sedan öva tillsammans med en Tai Chi instruktör. Man tränar in rörelse efter rörelse och "bygger" sig fram, tills hela formen sitter i minnet. Till skillnad från vanlig gymnastik, där rörelserna ofta upprepas gång efter gång, sammanlänkas rörelserna i Tai Chi till ett mjukt flöde utan avbrott. När koncentration, minne, balans och koordination samverkar och muskler och leder rör sig mjukt och avslappnade, då kan livsenergin, Chi, flöda runt i kroppen.
Kropp och själ i samspel, eller som kineserna själva säger :
"Genom regelbunden praktik av Tai Chi uppnår själen harmoni med kroppen och kroppen harmoni med omgivningen. När Yin och Yang står i balans får sinnet ro och man uppnår en meditativ stillhet och emotionell återhämtning".
Tai Chi kallas inte utan anledning "Den meditativa rörelsen".

En av de fem grundformerna av Tai Chi är Wu-formen. Den kallas även "Den lilla formen" eftersom energin hålls nära kroppen.
Den moderniserade Wu-formen har utarbetats av en läkarfamilj i Shanghai som utformat rörelserna för att de skall ge bästa effekt i både förebyggande och rehabiliterande syfte. Men visst finns spåren till Wushu kvar, den urgamla krigskonsten att växelvis anfalla och dra sig undan. Den graciösa kampen mellan ormen och tranan upplevs starkt av varje utövare av Tai Chi Ch´uan.

Wu-formen spreds från Shanghai till Hong Kong av Dr Robert Cheung, berömd läkare och akupunktör, känd långt utanför Hong Kongs gränser. Han emigrerade till Vancouver i Kanada 1989, men innan han reste valde han ut sin skickligaste elev, Mrs Pamela Wing, att ta över som instruktör för Wu -formen
i Hong Kong. Hon hade då studerat för Dr. Cheung i sju år utan att ha missat en enda lektion.

Själv träffade jag Dr. Cheung i maj 1989, fem veckor innan han emigrerade till Kanada. Jag bodde i Hong Kong från febr. -89 till juni -94. Jag sökte Dr. Cheung för att få akupunktur. När han reste rekommenderade han mig att lära Tai Chi Chúan för min hälsas skull och bad mig ta kontakt med Mrs Wing. Från hösten 1989 var jag hennes elev i fyra år. Det femte året fick jag den stora glädjen att vara hennes assistent.

Inger Henricson